Sjalen åkte på för några dagar sen igen, men det är ett mellanspel, intalar jag mig, övergående så att säga. Snart kommer den där ljumna handen, lägger sig om midjan och drar mig intill sig. Tills dess får solens strålar värma genom fönsterglas och bilrutor. För den lyser. Och därför ler jag. Därför tror jag.