ebbakristinapersson

Om denna valborgsmässoafton skulle ha varit som förra årets skulle jag just nu sitta i en nygrönskande park i Lunds stadspark och trycka nageln under kapsylen på en ölburk för tredje gången den här dagen. Runt mig skulle andra förväntansfulla människor trängas och hänga med armbågarna mot picknickfiltar och ha de tidiga morgontimmarnas tjockare kläder spridda runt sig eftersom det vid den här tiden blivit nästan 20 grader. Musiken under det stora trädet bakom oss skulle blandas med diskussioner, skratt och rop, och redan skulle folk dansa lyriskt under den knoppande lövkronan.

 

Om några timmar skulle mitt ansikte och axlar bli illrött efter årets första starka solstrålar och en för optimistisk tro på mitt eget pigment. Men vi skulle ändå ta vägen förbi en innergård och grilla varsin korv med människor jag aldrig träffat och jag skulle vila huvudet i Hannas knä, blunda och njuta av att gräset mot min hud varken är kallt eller blött. Och sen skulle vi promenera i starkt solsken på en öde trottoar mellan gamla stenvillor och lägenhetskomplex och vi skulle känna att just nu är våren precis så stark, fantastisk och påträngande som den kan bli.

 

I år sitter jag istället i skräddarställning i en sammetsfåtölj i Månstad i sviterna efter året som gått, med en kopp ljummet kaffe bredvid mig. Imorgon ska jag jobba och ikväll laga matlådor. Tiderna förändras. Men kanske jag sitter där igen om ett år, i stadsparken i Lund, och bränner mina kinder, dricker öl och lyssnar på våren. Vi får väl se..