KORVFEST
Kategori: Allmänt
Hade en låg-i-sängen-och-knappt-gick-upp-för-toaletten-kväll igår. Pendlade mellan fosterställning och skräddarställning, det räckte.
Kände att det var dags att titta på nya Hobbit; Smaugs Ödemark. Det ska sägas att jag är en riktig LOTR-nörd, somnade varje kväll till någon av de tre filmerna när jag var yngre, så det kändes rätt naturligt att ge även Hobbit-serien en chans. MEN. När jag låg där bland godispapper och chipssmulor, inte på någon krigsstid över huvudtaget, snarare tvärtom, kunde jag inte sluta tänka "var i helvete är brudarna?" Jag vet att det inte var överflöd av dem i LOTR-serien heller (serien borde byta namn till "Lord of the Tostesteron" men när jag såg dem var jag inte inte lika uppmärksam. - Det är ju så normaliserat att det liksom går obemärkt förbi att man inte ser mer än tre kvinnliga karaktärer som har repliker i sammanlagt 10 min av 6 h filmserie. Men nej. Igår gick det inte obemärkt förbi.
Den enda tjejen som säger något i en "riktig" roll (alltså som betyder något) är alven Tauriel. En nyskriven karaktär för filmen. Hon är någon form av väktare, skitsnygg och halvsvår. Hon pratar, tycker och man ser henne. Men sen när hon blir hon kär i första snubben hon lägger ögonen på - och när hennes enda uppgift och anledning till allt hon gör i resten av filmen är att rädda honom - Inget är för hennes egen skull, hon har ingen master-plan som dvärgkungen, ingen cool bakgrund som Gandalf, inga funderingar på något stort eller är egen, charmig och halvkorkad som Bilbo - hon är bara kär i en kille. Som om det är det enda en tjej kan vara.
Även om Tauriel är en nyskriven karaktär för filmen för att skapa någon slags jämvikt (?) så räcker det inte. Det blir inte korv-med-bröd-fest när du har tusen korvar och ett bröd, det blir korv-fest. Och det är trist.
