Jag tar spjärn med ena foten mot hälen och drar av mig skon, sen likadant med andra och ställer dom intill väggen vid byrån, jag kommer inte sätta på mig dom på flera dagar. 

Dörren står öppen, den slår lite i vinden men vinden är varm. Utomhus känns som inomhus. Jag sätter mig på trappsteget där knäna hamnar uppe vid bröstet för att det är för lågt. Jag lutar hakan mot knäet, och drar fingrarna mellan springorna i trallen. Fastnar med blicken på myrgången mellan trädgårdslandet och björken. Björken som står vinklad från havet, alldeles krökt. Lövverket är glest från vinterns vindar.

Bredvid mig står farmor och stödjer sig med handen mot dörrkarmen. Hon tittar bort mot parkeringen, den är full så när som på gästparkeringen närmast den nedlagda telefonkiosken. En granne vinkar och ler och farmor går dit. 

Jag hör barnen på fotbollsplanen, ser en boll i ögonvrån. Det doftar kaffe och tång och jag hör måsar.

På fredag är det inte 25 grader och fullt på parkeringen, men till kusten ska jag. Till den lilla vita stugan på hörnet vid fotbollsplanen.